Läxor väcker känslor
Genom åren har läxor varit föremål för en ständigt återkommande debatt, där åsikterna är många och delade. Under valrörelsen 2006 blev läxor en het potatis, då Vänsterpartiet propagerade för att ta bort läxor i skolan och frågan diskuterades flitigt i massmedia.
Också inom den vetenskapliga forskningen råder delade meningar om läxor och deras egentliga värde, funktion och förtjänst. Det finns de som hävdar att läxor är en betydelsefull och nödvändig lärometod, medan andra har synen på läxor som en orättvis och ineffektiv inlärningsmetod.
Trots att flera omgångar av skolreformer har genomförts samt att skolpedagogiken och lärarkåren upprepade gånger bytts ut, betraktas läxor närmast som en självklarhet i skolan.
Sedan skolförordningens kapitel om läxor togs bort 1995 är det upp till varje lärare att själv bestämma huruvida denne vill använda sig av läxor i undervisningen eller ej. Det gör läraren till en nyckelperson och ett intressant studieobjekt. Flera studier undersöker elevers inställning till läxor, men endast ett fåtal betraktar läxan utifrån lärarens perspektiv.
Mitt intresse för frågan väcktes under den avslutande verksamhetsförlagda utbildningen. Det faktum att jag nu plötslig förväntades vara kapabel att på egen hand, utforma och planera klassens läxor, gav upphov till ett personligt ”läxintresse”. Under mina år som lärarstudent har läxor knappt omtalats än mindre problematiserats. Något jag spontant fann intressant, eftersom läxor är så vanligt förekommande i skolundervisningen. Jag bestämde mig för att undersöka hur verksamma lärare ser på läxor.
Du hittar uppsatsen här.